Annika Miezis

Verkligheten tvingar mig att öppna mina ögon för att kunna se klart och i fantasin och drömmarna flyger jag fritt genom universums alla färger som gör mig till en hel människa. Min berättelse om Zalisha handlar om minnesbilder från mitt eget liv, men är också fiktiv, främst i inledningen om mystiska barn som dyker upp från ingenstans och överallt från den mörka skogen och bara är synliga för äldre och yngre människor. Skogen är här en magisk mellanvärld där de levande kan möta de döda själarna. Zalisha är namnet på en gata i min avlidna och krigsskadade fars hemland Lettland. Zalisha föds i Stockholm men växer upp med sin ensamstående svenska mamma som skiljer sig från Zalishas far och flyttar till en bohuslänsk småstad. Tillbaka till huvudstaden, förorten Jakobsberg och Vasastan. Förlovning på flygplan till Skåne med skånsk militär. Zalisha svänger runt på baler på Karlbergs slott och Revingeheds pansarregemente. Några år senare åker hon till Köpenhamn och förälskar sig i en mörk mystisk man som hon gifter sig och får barn med. I drömmen svävar hon tillbaks i tiden och minnesbilderna följer ingen kronologisk ordning. Hon börjar frilansa som journalist och får en utbildningsplats på ett bokförlag i Malmö. Under denna tid utvecklar Zalisha sin inställning till mänskliga rättigheter. År 1997 inträder en vändpunkt i hennes liv. Negativa erfarenheter och destruktiva relationer kan omvandlas till positiv energi, och förlåtelse ser jag som ett nyckelord för att kunna gå vidare i livet.